Tonårstider

Kommer ni ihåg i era tonår, när man i en grupp av människor får syn, i mitt fall, henne med stort H.

Knäna sviktar, man har fjärilar i magen och mår nästan lite illa. Handsvett, fummlig motorik, var hon i närheten av en så visste man inte var man skulle göra av händerna.

Tilltalade hon en så fick man tunghäfta, det var som och ha munnen full av gröt. Fick man till slut fram nåt så var det nån korkad kommentar om något oviktigt ointressant.

Dessa tonårstider.

Och sen, igår, vid snart 43 års ålder, vad händer........

Fredag kväll vi 22.30, telefonsamtal, kan du vara med på svettbandycup imorgon? Självklart!

Kommer till lokalen, massor med folk, mitt i , där står hon med stort H.

Allt kommer tillbaka, fjärilar, illamående, fumligheten, tunghäfta......... allting.

Hon verkligen berörde mig, jag blev betagen, rakt upp och ner, rätt och slätt, pang bom.

Känslan, vilken känsla, hualigen, vad härligt

Känner mig glad på insidan för första gången på länge.

Om hon vet vem jag är? Inte en susning. Den som lever får se

Sköt om er och era!

Pappan